Ångest är inget jag är ovan vid, nej - snarare bristen av ångest är jag ovan vid. Framtidsångest, utseendeångest, mamma&pappaångest, kompisångest, jobbångest, städångest, pengaångest, kärleksångest, julångest, klädångest and so on and so on.
Men den värsta och väldigt konstiga ångesten jag någonsin har upplevt är ångesten över att jag aldrig kommer få se en livekonsert med The Doors, Janis Joplin eller Jimi Hendrix. När jag först började känna den här ångesten, söndagen den 6 december, så trodde jag att det bara var något tillfälligt men nu efter fyra ångestfyllda dagar så inser jag att det är något fel på mig.
.JPG)
